Blog

Min första film – Vikten av att kommunicera!

226 Views2 Comments

Jag fick idén att göra en film om tango. Den passion som gripit mig för en tid sedan.

Det var en spännande värld där dansen är den gemensamma nämnaren för dem som kommer till dessa milongas. Danstillställningar som ofta håller på i timmar. Där uppklädda män och kvinnor rör sig med kraftfulla och eleganta steg över golvet i perfekt harmoni. Ofta till levande musik.

Jag hade aldrig gjort någon film tidigare, men kände att jag ville förmedla något av min känsla och fascination för tangon och den undergroundvärld med danspassionerade människor, som inte så många känner till.

För mitt inre såg jag redan bilder. Bilder som skulle jag berätta om tangons själ och stämningen på en milonga.

Men för att göra en film behövde jag ju en filmkamera. Det hade en av mina danskavaljerer. Han hade också viss erfarenhet av att filma. Han borde vara den perfekta personen att tillfråga, tänkte jag. Han liksom jag, uppskattade tangon.

Pär, min danskavaljer, sade ja och jag blev mycket glad. Nu hade jag en kameraman.

Vi bestämde att vi skulle börja filma en kväll då det var milonga på en äldre restaurang. Restaurangen hade vackert parkettgolv, kristallkrona i taket och spegelväggar. Här var det perfekta stället för att få fina bilder.

Jag hade också i förväg gjort upp om att det var okej om vi filmade på milongan. Förstod att vi inte bara kunde dyka upp med en kamera utan att ha frågat dem som anordnade kvällen.

Vi skulle filma stämningsbilder först. Sen hade jag också tillfrågat två tre personer om jag fick intervjua dem. Jag ville tala om vad tangon betydde för dem och hur den kommit in i deras liv. Ett perfekt upplägg, tänkte jag.

Under hela kvällen går jag sida vid sida vid Pär. Jag säger vad jag vill att han ska filma; fötter och ben på dansgolvet, händer mot händer, ansikten, kristallkrona, speglar, musikerna som spelar.

Vi filmar på och är båda upprymda och ganska slut efter tillställningen. Så mycket bildmaterial till min allra första film!

Sedan två dagar efter. En vän till Pär har en redigering och vi ska nu sätta oss ner och titta på allt vad Pär har filmat under kvällen. Klipp får jag veta att man kallar det på filmspråk av Pärs vän.

Förväntansfullt sitter jag framför datorn när vi startar upp ett redigeringsprogram som heter Imovie.

Pärs vän visar hur jag ska öppna upp och titta på varje klipp. Jag klickar upp ett första och där i bild ser jag en stor ljuskrona filmad på avstånd. Inga kristaller som glimmar. Bara en lampa i bild. Sen nästa klipp, en slags märklig skog av halva ben.

För varje klipp jag klickar upp, ju mer besviken blir jag. Kameran tycks oroligt fara över människorna och tingen helt utan känsla.  Jag blir närmast yr av att titta på det inspelade materialet.

Här finns inget av den ”tangosjäl” som jag velat fånga. Inga hängivna slutna ögon, inga omfamningar, händer mot ryggar, fötter i eleganta skor som svepande rör sig över golv, ej några möten mellan kvinna och man…

Givetvis visar jag inte på något sätt min besvikelse mot Pär. Men där och då får jag min största läxa: Vad du ser inuti ditt huvud, ser inte någon annan!

Jag har sedan denna inspelningskväll också lärt mig bildutsnitten närbild, halvbild, helbild och vid bild.

Grunderna till hur man i bild gestaltar en berättelse. Bilder som läggs sida vid sida och med olika bildutsnitt.

Vill du ha en speciell bild, så måste du mycket specifikt kommunicera till din fotograf vad du vill ha filmat.

– Michaela Hennig

PS Vad gäller intervjuerna som jag gjorde, blev de helt oanvändbara. Mycket bra och fina ting berättades, men ljudet var helt oanvändbart eftersom vi använde kamerans inbyggda mikrofon.

ATT TA MED:

• Som regissör behöver du vara ytterst specifik med vilka bilder du vill fånga och kommunicera ut detta till din fotograf.

• Du måste i förväg ha koll på ljusförhållandena på din inspelningsplats.

• Man kan inte bara filma på, ”sprutlackera”, och tro att man kan få något användbart inspelningsmaterial.

• Du bör i förväg helst gjort en lista på det du vill ha filmat.

När du har fått de bilder du vill ha, kan du givetvis improvisera på inspelningsplats.

• Att kunna filma är inte detsamma som att kunna berätta något med bild.

• Och se alltid till att du har en extern mikrofon eller mygga när du gör en intervju!

Comments (2)

    1. Hej Åsa!
      Tack för kommentar! Missade att du skrev den. Håller på att lära mig hur det funkar det här med blogg och hemsida. Hoppas allt är bra med dig och Peter! Kanske ses vi igen hos Karin i sommar! Varma hälsningar Michaela

Leave your thought